Den bästa tsunamifilmen som gjorts hittills och då har jag ändå sett x antal olika genom åren.

Regissören av The Impossible har verkligen lyckats fånga allt det tsunamins överlevare kan vittna om. Det dånade ljudet, paniken som spred sig genom kroppen, den stekande värmen, hjälplösheten och framför allt den stora ovissheten.
The Impossible är baserad på denna sanna historian om Maria och Henry som reste för att spendera julen 2004 i Thailand tillsammans med sina tre söner. På annandagen avbryts det paradisvistelse abrupt av en av vår tids mest omtalade naturkatastrofer..

The Impossible lyfter fram och återberättar ett av alla de tusentals tragiska familjeöde som utspelade sig den 26 december för över 8 år sedan. Den visar hur en familjen kämpar för sitt liv, men också hur främlingar hjälpte och stöttade varandra för att överleva tillsammans. Jag skulle våga säga att The Impossible är vår tids mest känslomässigt realistiska återspegling av tsunamikatastrofen och toppar listerna av naturtroliga och sevärda katastroffilmer. För mig blir det nästan ett halleluja moment när jag med tårar rinnande ner för kinderna får återuppleva vad jag tog mig igenom som tolvåring. För även om alla våra historier skiljer sig åt, så förenas dem av exakt den känslan The Impossible lyckas leverera. Överlevnadsinstinkten som väcks till liv inom en när allting omkring en faller samman. Det blir högsta poäng till denna hjärtskärande film.

Och hur var sista Twilight filmen? Jag är fortfarande för känslomässigt berörd för att kunna skriva något, så det får vänta tills jag kmr hem.