Returning back from the dead? Naah, snarare återvänt från Fifty shades of Grey världen. Inte känt att det varit någon idé att blogga när det enda som rört sig i mitt huvud har varit abstrakta tankar och funderingar grundade på boktrilogin. Inga böcker har någonsin fått mig att må så psykiskt dåligt som dessa, så mörka och så hjärtskärande. Dem har gått rakt in i huvudet på mig, hemsökt min drömmar och våldgästat mina tankar dagarna i enda. Men det är sådan jag är som person, suger mig fruktansvärt lätt i fiktiva världar och andras människors livsöden. Nu när jag äntligen lyckats få Grey ur mina tankar behöver jag en paus från alltihopa, bara för att längre fram återvända. För jag älskade dem. There I finally said it. För trotts mörkret och alla tårar så ja, var dem helt fantastiska och beroendeframkallande. Good job E.L. James!

 

Varit sjukling hela helgen också, vilket inte underlättat vare sig fysiskt eller psykiskt. Bara varit en dålig kombination av allting helt enkelt. Hade dock ett väldigt djupt och rogivande samtal med en av mina närmaste vänner idag och i takt med att jag gav henne kloka råd fick jag själv lite perspektiv på saker och ting i mitt liv. When you found the strength the sky is your only limit. Jösses vad känslosamt det blev här. Lättar upp med lite meningslösa bilder från helgen för nu kallar sängen och jobbet imorgon. Laters baby xxx